Hoppa till sidans innehåll

Intervju med Eivind Möstl

21 JUN 2018 12:39
Eivind Möstl har tagit lilla Arvika till final i Euroleague, vunnit 7 SM-guld och varit landslagstränare i över 10 år för både det svenska damlandslaget och det danska herrlandslaget. 2018/19 tränar han Visby Ladies.
  • Uppdaterad: 21 JUN 2018 12:55

Fredagen den 15:e Juni presenterades den välmeriterade tränaren som ny headcoach för Visby Ladies. Med sådan stor erfarenhet har Möstl mycket att berätta, och en intervju där han får berätta om minnen och hans syn på hur man bland annat tar SM-guld är på sin plats.

 

Eivind Möstl, du har en hel del meriter på ditt cv, vilken tycker du är din största?

- Det får nog ändå vara Euroleaguefinalen, den räknas ju av en del som Svensk Baskets största framgång genom alla tider så det får nog bli den.

 

Hur kommer det sig att ni tog er hela vägen till Euroleaguefinal?

- Vi hade ett väldigt bra lag, med väldigt många svenska landslagsspelare, men på de positionerna det svenska landslaget saknade spets så kunde vi värva in utländska spelare. Det kombinerad med en stark hemmaplansfördel då våra motståndare ofta fick flyga till först till Stockholm, sen till Karlstad och sen åka buss eller tåg till oss. När de väl var framme mötte de en kokande Arvika Sporthall, och där hade många lag det tufft. Väldigt mycket var också tack vare alla idella krafter som hjälpte till och bland annat kunde fixa sponsorer till varje Euroleaguematch. När vi spelade i Italien så hade vi nytt matchställ med ett svenskt företag i Italien som ville marknadsföra sig, och när vi skulle spela i Spanien inte långt efteråt hade vi återigen ett nytt matchställ men med ett svenskt-spanskt företag som ny sponsor. Hade vi inte haft de många idella hjältarna runtomkring hade vi nog aldrig klarat av att fungera som förening.

 

Under din tid i Arvika så blev det 6 raka guld, hur kommer sig att det blev så många i rad?

- Vi var steget före alla andra lagen hela tiden. När de andra försökte att härma oss var vi redan inne i nästa fas. Grunden låg i att vi tränade mest och bäst från maj till och med augusti och vi hade den bästa organisationen runt laget. Det är ofta mycket fokus på spelare och coacher, men vi hade inte vunnit något utan alla ideella krafter i föreningen som såg till att vi kunde vara på den nivån vi var.


Vad gör att ett lag kan vinna titlar?

- Om jag var tvungen att ranka så blir det nog i den här ordningen: Lagkemi, anfall, försvar och taktik. Jag vet att alla skulle sätta försvar före anfall, men jag gillar att tänka positivt. "Den som GÖR mest poäng vinner!", inte den som släpper in minst...


Som coach, är det din taktik eller ditt ledarskap som vunnit dig titlar?

- Ledarskap till 80%, resterande 20% är taktik.

 

Hur skulle du beskriva din coachstil?

- Jag skulle säga hårt jobbande. Jag ställer stora, men inte orimliga krav på spelarna och jag skulle säga att jag är väldigt noggrann. Jag lämnar ingenting åt slumpen. Jag vill gärna spela snabb anfallsbasket med ett aggressivt försvarsspel som gör det tufft att möta oss.


Det var ett tag sedan du gjorde din första match i högsta ligan som coach, vad skulle du säga har förändrats mest sedan dess?

- Jag skulle vilja säga så här: "Allt var inte bättre förr, men mycket var väldigt bra". Då spelade nästan alla av våra svenska landslagsspelare i ligan, och de utländska spelarna lagen hade kunde vara på världsnivå. Vi hade t ex Jennifer Azzi i Arvika som sedan blev lagkapten för USA:s dreamteam och vann både VM- och OS-guld. I Visby fanns ju också Ruthie Bolton som även hon blev lagkapten för det amerikanska landslaget och har vunnit två OS-guld, och även om det funnits väldigt många duktiga utländska spelare i ligan i modern tid så är nog ingen på den nivån. 

 

Återblick har Susanne Rosengren berättat att hon slängde sin silvermedalj i en snödriva utanför Arvika Sporthall 1988/89 efter en förlust i en avgörande finalmatch. Minns du den matchen?

- Frågar man en coach med flera SM-guld vilket guld som den mest kärt så är svaret alltid det första, och det senaste. 1989 vann vi vårt första SM-guld i Arvika, och jag minns givetvis matchen. På den tiden fanns det svenska spelare som höll högsta europa-nivå, och en av dem var just Susanne Rosengren. Det har faktiskt florerat rykten om att någon har hittat medaljen utanför hallen och tagit hem den, men än idag har jag inte fått något bekräftat eller sett skymten av medaljen själv.

 

Du har tränat både klubb- och landslag, vad skulle du säga att största skillnaden mellan dem är och hur förändrar det sättet man coachar på?

- Att vara förbundskapten handlar till stor del om att administrera resor, boende, mattider, träningstider etc. Men när man väl står på golvet är det ingen skillnad varken i match eller på träning.

 

I höst är du äntligen tillbaka i ligan, vad ser du mest fram emot?

- Adrenalinet! Efter att ha jobbat ett tag på en lägre nivå så har jag saknat nerverna, pressen och trycket runt omkring och i matcherna.

 

Vad har du för förhoppningar eller mål inför säsongen i höst?

- Mitt mål och uppdrag med Visby Ladies är vi ska spela ett spel som gör att vi kan fylla ICA Maxi Arena varje match, inte bara i slutspelet, och att vi kan attrahera fler unga tjejer och killar på Gotland till att börja spela basket.

Skribent: Louie Söderberg
Epost: This is a mailto link

Swish: 123 228 80 09